Varit iväg och handlat veckans mat, trots hjälp så värker det mesta och mest höger axel. Det här är på något sett min sista gräns, mitt sista slag på något vis. Jag vill klara av att åka och handla familjens mat, att ge upp det, låta någon annan handla då känns det som om jag är vid vägs ände. Jag har ingen som helst aning om varför, det är bara så. Men jag inser mer och mer att jag tyvärr närmar mig den gränsen också, jag kommer snart inte klara av det heller. Det gör mig så ledsen att jag gråter och jag förstår ju att tårarna gäller andra saker också inte bara att handla mat. Det är så otroligt mycket sorg i att inte kunna eller orka det man vill.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Troll

Bild
Idag har jag kommit långt på mitt fina virkade skogstroll, men glömde så klart fota honom när han var helt klar, det får komma en bild så småningom. Här saknas bara byxorna!
Läs mer
En för mig hektisk helg är över och jag är trött och har ont men känner mig nöjd. Jag har gjort det som jag velat i helgen och jag klarade det. Så trött att jag grät ett par gånger men jag tror inte att det märktes så mycket. Vi var på julmarknad och lilla barnbarnet träffade jultomten för första gången, jag har ingen aning om vad hon tyckte om den konstiga mannen i röda kläder men han delade ut en liten godispåse till alla barnen och jag tror hon tyckte det var jättespännande. Nu är i stort sett alla julklappar inhandlade och snart är all julmat förberedd och klar, jag skulle aldrig klara av att göra allt om jag inte kan ta det lite då och då. Vi hjälps åt och förbereder det som går sen köps resten färdigt. Jag bakar inte eller gör julgodis, allt som inte känns livsnödvändigt är bortskalat för att orka fira jul överhuvudtaget. Fast nog dyker de upp, skuldkänslorna, när jag läser och hör om alla som bakar, lägger in och stökar!
Läs mer
Idag kom jag äntligen ut på en promenad med hundarna igen, solen skiner och det är precis på nollan ute. Trots att det bitvis var tungt att gå så njöt jag verkligen av dagens promenad. Dags att försöka prioritera dem före alla andra "måsten".
Läs mer