Inlägg

Visar inlägg från 2016
Tänk vad solen ändå gör, idag skiner den och genast känns allt så mycket mer uthärdligt. Nu är det bara den lilla detaljen att inte rusa (snigla) iväg och försöka göra en massa måsten som jag egentligen inte orkar. Planen är nog bara att åka ner till ica en sväng och kanske se till alla mina pelargoner. Jag har nyligen hittat en garnpodd som jag verkligen gillar att titta på, precis lagom underhållning och deen passar verkligen den här garn nörden.  En podd om garn.
En för mig hektisk helg är över och jag är trött och har ont men känner mig nöjd. Jag har gjort det som jag velat i helgen och jag klarade det. Så trött att jag grät ett par gånger men jag tror inte att det märktes så mycket. Vi var på julmarknad och lilla barnbarnet träffade jultomten för första gången, jag har ingen aning om vad hon tyckte om den konstiga mannen i röda kläder men han delade ut en liten godispåse till alla barnen och jag tror hon tyckte det var jättespännande. Nu är i stort sett alla julklappar inhandlade och snart är all julmat förberedd och klar, jag skulle aldrig klara av att göra allt om jag inte kan ta det lite då och då. Vi hjälps åt och förbereder det som går sen köps resten färdigt. Jag bakar inte eller gör julgodis, allt som inte känns livsnödvändigt är bortskalat för att orka fira jul överhuvudtaget. Fast nog dyker de upp, skuldkänslorna, när jag läser och hör om alla som bakar, lägger in och stökar!
Idag kom jag äntligen ut på en promenad med hundarna igen, solen skiner och det är precis på nollan ute. Trots att det bitvis var tungt att gå så njöt jag verkligen av dagens promenad. Dags att försöka prioritera dem före alla andra "måsten".
Varit iväg och handlat veckans mat, trots hjälp så värker det mesta och mest höger axel. Det här är på något sett min sista gräns, mitt sista slag på något vis. Jag vill klara av att åka och handla familjens mat, att ge upp det, låta någon annan handla då känns det som om jag är vid vägs ände. Jag har ingen som helst aning om varför, det är bara så. Men jag inser mer och mer att jag tyvärr närmar mig den gränsen också, jag kommer snart inte klara av det heller. Det gör mig så ledsen att jag gråter och jag förstår ju att tårarna gäller andra saker också inte bara att handla mat. Det är så otroligt mycket sorg i att inte kunna eller orka det man vill.

Advent

Första advent, vi har haft en fin helg, i lördags var alla här och gjorde lite julpyssel och drack glögg. Det är så himla fint med en liten två-åring i huset igen, allt är så nytt och spännande i hennes värld, älskade lilla barnbarn! Igår var jag ganska slut så vi gick ut och åt middag istället för att ställa oss och laga mat. Det var gott, jag och Erik åt jultallrik, Tomas åt kroppkakor. På det hela taget en lugn och skön helg, jag försökte verkligen att ta det lugnt, väldigt lugnt. Trots det så gav min höft upp på söndagskvällen och jag kunde med stor möda halta runt i huset och natten till måndag sov jag inte så mycket och vaknade med en smärtnivå på runt 8. Hur mycket jag än försöker att hålla det jag gör på en lugn nivå så straffar det alltid sig, jag är så trött och ledsen på det! Nu får jag betala mina stora utsvävningar med ökad värk och trötthet i flera dagar och eftersom jag har planer även nästa söndag som jag verkligen inte vill avstå ifrån så försöker jag tanka all energ
Bild
Det var väldigt länge sen jag skrev något här men det är lite som om mitt liv stått alldeles stilla nu i ungefär ett och ett halvt år. Jag har varit sjukskriven, jag har testat rehabträning i varmvattenbassäng och jag har testat nya mediciner. Den sista gjorde att jag tills idag har gått upp 35 kg, det har inte hjälpt mig ett dugg snarare har jag blivit så mycket sämre. Sen har jag varje dag väntat på att miraklet skulle ske att jag en dag vaknar och känner mig ok och smärtfri. Nu måste jag på något sätt acceptera att jag aldrig kommer att bli smärtfri och att jag måste börja leva igen inte bara vänta på mirakel. Det kommer att bli tufft, jag har så svårt att känna hur mycket jag faktiskt orkar och kör ofta helt slut på min ork. Jag går alltid omkring med dåligt samvete för att jag måste välja vad jag ska göra varje dag. Jag har ingen möjlighet att klara av att gå ut med mina hundar om jag samma dag behöver städa, handla eller har något annat inbokat typ läkare eller tandläkare. Jag h

Tacksam

Bild
Det är en sån otrolig tur att jag har mina handarbeten, jag tror ärligt talat att jag gett upp utan dem. Med min kroniska värk och all trötthet och ångest den för med sig så kan jag trots allt alltid syssla lite med det jag älskar mest (efter min underbara familj så klart). Jag stickar, virkar, väver och spinner, det låter kanske som att jag gör jättemycket men sanningen är att jag gör väldigt lite av väldigt många saker. Men jag har turen att ha gott om plats i vårt hus så jag kan sprida ut mig och pyssla med det jag orkar för stunden.

Vår nya kompis.

Bild
Det här är vår nya kompis Zlatan, han är snart 4 månade och en liten vilde men en gosig vilde.

Bröllop

Bild
Igår var vi på min yngsta systerdotters bröllop, brudparet och deras två små var så fina!