Värk och trötthet.

Vet inte vilket som är värst, att inte orka det jag vill, att alltid få inse att värken tar över eller att bli så ledsen över att min kropp inte alls vill det jag vill. Ibland, ja eller oftast när jag har ett par bra dagar så tänker jag, det är nog inte så farligt jag inbillar mig nog mest. Då spinner min hjärna iväg med en massa olika planer och projekt.
Stora planer för hus och trädgård, starta eget igen och gå på olika kurser och lära mig en massa nya saker! Sen blir det ett platt fall och många tårar igen, orkar rensa en liten rabatt ibland, måste vila lite då och då när jag städar. Vem försöker jag lura, starta eget och jobba för fullt, jag fixar knappt rehab på 10 timmar i veckan. Men en kurs ska jag gå på oavsett, valpkurs med Elsa.
Det är inte värken som är värst det är all sorg och allt man känner att man går miste om för att man inte har orken och styrkan. Jag kämpar hårt för att känna glädje och tacksamhet för allt jag har i mitt liv och jag har mycket, men ibland tar sorgen över i alla fall.

Kommentarer

  1. Känner igen mig i mycket av det du skriver här. Varför ska det vara så svårt. Att ha en värk som ingen annan ser, att bli sedd på med misstänksamhet, inget kul. Hoppas du kan göra lite varje dag trots värken.
    A

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen