Tankar

Dags att plocka ihop spillrorna av mitt liv, just nu är det kaos och vakuum på samma gång. Min hjärna går så på högvarv att jag knappt minns var jag bor och absolut inte vad jag pysslar med.
Den här sommaren har jag inte varit någonstans eller gjort någonting, att bara ta sig en kvart bort med bil och handla är ett näst intill förlamande stort projekt. Eller gjort och gjort, jag har stickat massor hela sommaren (tack gode gud för min stickning annars hade jag nog blivit galen på riktigt) och till och med lyckats peta lite i vår trädgård. Den ser fortfarande ut som "trädgården gud glömde" men det finns lite hopp om bättring i alla fall.
Jag gör mitt bästa för att försöka leva i nuet och skita i både dåtid och framtid. Det är inte lätt kan jag berätta men jag kämpar på. Jag har varit sjukskriven sen i april och min fibrodimmiga hjärna fick så klart för sig att sjukskriven betyder att man blir frisk och sen när min mer förnuftiga sida påpekade att det inte betyder att man blir frisk så föll jag som en sten rakt ner i ett mycket mörkt och ledset hål.
Det är väl mest där jag hållit hus i sommar, försökt att klättra upp igen och att acceptera att det är så här livet är. Dagar med massor av värk, en otrolig trötthet och ett evigt kämpande att hålla sig kvar i nuet. För tillfället fortsätter jag att sticka och gå ut och peta på ett ogräs ibland.