Stickning, krukväxter och djur.

Jag stickar på min femtiotolfte uppifrån och ner tröja för den här sommaren och jag ljuger nästan inte alls! I sommar har jag inte riktigt klarat att sticka något nytt eller komplicerat utan det har bara blivit tröjor som nästan stickar sig själva och jag inte längre behöver något mönster, det är väldigt meditativt att bara sticka och kunna låta tankarna flyga och fara.

 Det är min avkoppling och det som ger mig nog energi för att klara av min vardag. Jag har också i vanlig ordning kommit på en massa planer och idéer, som kanske aldrig går att genomföra men vägen är ju egentligen det stora nöjet. Eller det är vad jag måste intala mig när demonerna slår till och hånskrattar elakt åt mina planer för jag vet ju innerst inne att jag inte kommer att orka.
Tröttheten är det som är svårast att acceptera, värken finns där alltid och vilken chock det skulle vara att vakna utan den. Men denna trötthet som gör att jag alltid måste välja, städa eller gå ut med hundarna, åka och handla eller kanske ta en fika med mina ungar. Nåja, oftast är det hundpromenaden och mina älskade ungar som ger mest så mina dammråttor är emellanåt nästan lika stora som mina katter. Man fattar verkligen inte hur mycket energi allt tar förrän man är där själv. Ibland räcker ett telefonsamtal för att jag ska däcka fullständigt.

 Underbara pelargoner, nu blommar de för fullt, det har nog inte riktigt varit en pelargonsommar i år.

Mina promenadkompisar Elsa och Bella. 

Jag har testat att sätta fikus sticklingar och till min stora glädje växer de riktigt bra.