En trött tants funderingar.

Det är så svårt att förklara hur man kan bli så utmattad av att göra vanliga saker, när jag har en bra dag så klarar jag att gå ut med hundarna, laga mat och kanske möjligtvis handla något. En dålig dag fixar jag möjligtvis att laga mat, det betyder inte alltid att det är det enda jag gör men det betyder att gör jag något mer blir jag så trött att jag knappast orkar röra mig. Jag blir så trött att jag gråter, vilket gör att jag skäms över mig själv och mår ännu sämre. Alla andra orkar ju hur mycket som helst och jag är så otroligt värdelös...
Jag har så otroligt mycket skuldkänslor för allt, för att jag alltid har ont och inte orkar hänga med på något eller åka någonstans. För att när jag har riktigt ont så har jag så svårt att koncentrera mig och lyssna på vad andra säger, jag vill inte vara sån. För att jag ibland inbillar mig att jag trots allt kan göra något och säger att nästa vecka då åker vi till stan, simhallen eller vad det än kan vara och sen orkar jag ju aldrig. Jag känner mig som världens sämsta mamma, fru och allt man kan komma på. Det gör inte saken bättre, det gör ångesten och smärtan sämre, mycket sämre.
Jag försöker tänka att det är okej att jag bara finns här och att de, min familj vet att jag älskar dem ändå fast jag är trött, ledsen och inte ens orkar åka på en shoppingtur. Jag försöker tänka positivt och uppskatta allt jag har men det funkar inte alltid så bra.