Möte

I måndags var det dags för mötet med AF och FK, de var trevliga och väldigt måna om att lyssna. Men AF hade bestämt att de inte kunde göra mer för mig de ansåg inta att jag hade någon arbetsförmåga. Egentligen har jag väl i mina värsta stunder redan förstått det men jävlar vad ont det gör att höra dem orden.
Nu vet jag inte vad som händer om jag blir sjukskriven och om jag har någon rätt till sjukpeng. Det här är inte riktigt vad man behöver när man redan ligger på randen för vad man orkar. Nu måste jag orka ta tag i läkarbesök, utredningar och på något sätt lyckas få en lön att räcka till allt. Tankarna flyger och far, sälja huset och bilen, vad ska det bli av med mina djur?
Vi är inte lyxfällan material, det finns inte mycket att sälja eller att dra in på, jag har varit arbetslös och sjuk länge. En firma som kommer och köper möbler skulle antagligen börja gråta över mina möbler.
Men jag har något fantastiskt, något som är värt mer än allt annat! Jag har en underbar familj med massor av kärlek, tack mina underbara älsklingar.