Mina tankar och stickningar!

Eller det är mycket nu! Har kommit iväg till en psykolog, äntligen och ska få träffa en arbetstrapuet. Det är meningen att jag ska lära mig hur jag ska hushålla med den lilla ork och energi jag har. Nu känns det äntligen som jag kommer någon vart och att man lyssnar på mig, med min värk och all ångest. Jag har stickat färdigt den fina tröjan Brick , den är hittills den bästa uppifrån och ner tröjan jag gjort. Näst bäst tycker jag att Tant Koftas mönster är, jag tror jag har stickat minst tre koftor efter hennes mönster. Jag har dessutom plockat ihop ett paket som ska värma några hemlösa i vinter, Låt Sverige slippa frysa . Sen virkar jag på en hjärtekatt, en tröja till mellandottern Emmili  (missa inte hennes underbara tavlor). Så jag är busy, busy! Det jag önskar mest just nu är att min lilla barnbarn snart kommer till världen och att jag orkar ut och gå med mina fina hundar igen. Det är pest och elände när kroppen bara strejkar!

Jakten på den perfekta uppifrån och ner tröjan/koftan går vidare, jag hittade tröjan Brick  på Ravelry och hittills är det mycket lovande. Om någon undrar i fall jag redan börjat julpynta så kan jag tala om att den här fina tomten alltid står framme i vårt rum.

Min färdiga Pergola, jag har inte hunnit använda den än, men den passade alldeles utmärkt.

Nu är det dags för årets skördefest här på Öland, vi har nästan inte hunnit avsluta sommaren i år. Det har bara varit ett par svala och lite höstlika dagar, annars har det varit rena högsommarvärmen. I år är jag med på Innergårdens skördefest, eller öppet hus somvi kallar det för. Imorgon fredag kan man komma till oss och handla lite hantverk och fika i växthuset. Vill man titta på världens finaste konst (jag är mamma, jag har tillstånd att säga det!) då ska man åka till Stora Frögården. Där finns Emmili Lindberg med sina fina tavlor och en kakbuffé.

Jag har varit med på en Pergola Kal , väldigt kul stickning även om jag som vanligt har problem med att följa ett mönster helt strikt. Det blev lite ändringar under arbetets gång men nu är den klar och jag är jättenöjd, jag ska bara hitta knappar till den innan bild kommer. Här kommer en bild när jag precis plockat av maskorna till ärmarna.

Nu är Emmilis  konstutställning över för den här gången, nästa gång blir det under Ölands skördefest! Igår var jag på utflykt med Innergården, bara en kort utflykt med en ganska stillsam promenad på en otroligt vacker plats vid kusten mot Kalmar Sund och sen fika i Stora Rör. Trots det så var jag utslagen i minst en timme när jag kom hem och idag strejkar det mesta i min kropp. Det här misstänkte jag skulle hända men jag ville ju så gärna försöka. Det får bli en dag i viloläge idag och att ta nya tag på tisdag nästa vecka.

Tillbringade gårdagen med min stickning på Himmelsberga, vi var konstvaktare. Igår var det ganska mycket folk vilket är mysigt. Emmilis  sida är väl värt ett besök! Idag blir det stickning hemma på altanen, det har åskat och regnat som sjutton härute men just nu är det så där lagom skönt. Det doftar så där speciellt som det gör när det regnar och det är lagom varmt, så det får bli en stunds njutande här.

Det är snart ett helt år sen vi började äta LCHF, en komb av att vi båda två, Tomas och jag ville gå ner i vikt, men kanske framför allt för hälsans skull. Vi fick båda två positiva hälsoeffekter ganska snabbt, magarna blev mycket bättre och vi har båda gått ner ca. 15-16 kg. Det är mycket att släpa runt på i onödan. Tomas som gillar att springa har blivit både snabbare och mycket uthålligare. Jag hade hoppats på att värken skulle bli bättre, eftersom det var det enda läkare sa till mig i början när jag sökte för värken. "Gå ner i vikt och ta en panodil!" Kan tala om att det hjälpte inte. Nåja jag känner mig smal och fin i alla fall och jag vet inte när min mage var så lugn sist. Kostdoktorn är en kanonsida att läsa om man är intresserad av LCHF . Jag satte som mål att när jag gått ner 15 kg skulle jag åka in till garnaffären och köpa massor av onödigt garn, tyvärr har den här eländiga fibron satt stopp för det hittills. Jag skulle så klart kunna köpa garn via nätet men e...

Missa inte Emmilis konst på Himmelsberga stora konsthall, hennes tavlor hänger där tills den 17 juli. Emmilis tavlor är så fantastiskt fina, här är länken till hennes sida !  

Jag har under en längre tid kämpat hårt för att orka, jag har varit inne i ett skov av värk som utan tvekan varit mitt värsta. Det har varit otroligt kämpiga månader och det är fortfarande en kamp. Jag har bytt rehabplats för att se om det inverkar, det har inte gett någon förbättring men inte heller någon försämring. Det är bara så otroligt tungt att hela tiden ha värk och att alltid vara så trött, det blir liksom inget kvar, inget kvar till min stickning, inget kvar till mina djur och ingen ork att göra någonting mer än att gå till jobbet och på sin höjd orka få vardagen att gå runt. Nåja, nu ser jag fram emot att sommarvärmen ska komma (hoppas jag) och att den kanske kan få värken att ge sig lite. Jag har åtminstone lite planer på vad jag skulle vilja sticka i sommar och vi har anmält oss till en valpkurs! Det är bara att ta en dag i taget och försöka att vara tacksam och njuta av de små ljusglimtarna som trots allt finns.

Jag fortsätter leta efter det perfekta mönstret, jag älskar att sticka uppifrån och ner. Lätt att prova och inte mycket att sy ihop när man är klar. Men att få till den där perfekta halsringningen det är där jag går bet. Jag har stickat efter ganska många olika mönster men inte hittat något som blir som jag vill. Så frustrerande att inte själv kunna hitta på något, men sånt kan jag tyvärr inte. Tant kofta , det här mönstret var det första jag stickade, vilken revolution! Det har blivit några stycken sådana nu. Den här boken köpte jag också i jakten på mitt perfekta mönster! Jag kommer att fortsätta leta efter den ultimata mönstret och är det någon där ute som tror att ni har det så tipsa mig gärna.

Länk till en riktigt bra informationsfilm om Fibro.

En ganska fullspäckad helg (för mig i alla fall), vernissage på Vårsalongen på Himmelsberga med två av Emmilis fina tavlor. Lite mys och fika vid kaffetorpet med hela gänget, sånt tycker jag om. Sen fortsatte vi till Kleva och Innergården, där hade Emmili en utställning till med fler tavlor. Stolta föräldrar? Om vi är, vi har tre otroligt fina ungar, de står för det de är och är så starka och kärleksfulla. Jag älskar mina små av hela mitt hjärta. På söndagen kom lillasyster med familj, nästan alla hennes barn och barnbarn. Det var så kul att träffa alla och prata bort en stund. De växer så fort de minsta bara, allt för fort när man inte ser dem så ofta. Eftermiddagen ägnade jag åt mina pelargoner, omplantering och att sätta nya sticklingar. Jag hade ingen aning om att de var så många, tur att Tomas hjälpte mig.

Idag har jag sorterat och packat garn inför flytten. Rehabilitering jag är på ska få nya lokaler. Det är ren och skär lycka att få hålla på med garn, tror man med säkerhet kan säga att jag är en garn nörd.

Jag har äntligen fått igång min gamla kamera igen, nu blir det fotobombning!!

"Ditt BMI är 28,9 vilket betyder att du har viktklassen Övervikt. För att komma ner på normalvikt behöver du gå ner 10,9 kg". Härligt, det händer grejer, mitt BMI har sjunkit ganska bra från 33,7 och fetma.

Elsa den vilda valpen med ett jäkla humör, men som tur är så är hon söt och gosig lite då och då också. Här på bilden är hon bara sex veckor och hette Sally. Bilden kommer från uppfödarens sida . Här har Elsa blivit hela tre månaden och jobbar hårt på att få ordning på vår trädgård, vi behöver visst hål i gräsmattan och inte några blommor i rabatten. Tur att Elsa fixar biffen!

Hittade denna på fibrosidan på facebook, den är så på pricken!

Hela min tid går åt till att gå ut och kissa med valpen känns det som, men ibland lyckas jag sticka en och annan maska också. Inte särskilt många dock, vilket är ganska ovanligt men tiden och lusten kommer väl tillbaka hoppas jag. Just nu är det en liten bebiskofta på stickorna och sen ska det bli en poncho är tanken. Jag ska sticka mer bebiskläder men garnförrådet (hör och häpna) börjar så smått sina så jag måste köpa lite nytt garn. Snart är det dags att ställa ut alla mina pelargoner, tyvärr har de inte börjat blomma än, jag väntar och väntar. I år har ovanligt många överlevt vintern så jag har hittills inte köpt särskilt många nya men det ska vi väl snart råda bot på, under Öland Spirar hoppas jag hitta några nya.

Vet inte vilket som är värst, att inte orka det jag vill, att alltid få inse att värken tar över eller att bli så ledsen över att min kropp inte alls vill det jag vill. Ibland, ja eller oftast när jag har ett par bra dagar så tänker jag, det är nog inte så farligt jag inbillar mig nog mest. Då spinner min hjärna iväg med en massa olika planer och projekt. Stora planer för hus och trädgård, starta eget igen och gå på olika kurser och lära mig en massa nya saker! Sen blir det ett platt fall och många tårar igen, orkar rensa en liten rabatt ibland, måste vila lite då och då när jag städar. Vem försöker jag lura, starta eget och jobba för fullt, jag fixar knappt rehab på 10 timmar i veckan. Men en kurs ska jag gå på oavsett, valpkurs med Elsa. Det är inte värken som är värst det är all sorg och allt man känner att man går miste om för att man inte har orken och styrkan. Jag kämpar hårt för att känna glädje och tacksamhet för allt jag har i mitt liv och jag har mycket, men ibland tar sorg...

Grått och trist idag, bara jag som är vaken än. Valpen väckte mig tidigt men somnade snabbt om i mitt knä efter kissrundan. Jag har insett att planerna på att sätta nya perenner i vår får skrotas, lilla Elsa ser som sin uppgift här i livet att bita av allt som sticker upp i rabatterna. Min plan är att lära henne skillnaden mellan blommor och ogräs innan jag planterar nya. (Får se vad Elsa anser om den planen.) Jag har varit riktigt dålig på att komma någon vart med mina stickningar på sista tiden, jag har stickat och rivit upp hela tiden, det är så frustrerande. Nu har jag snart en liten bebiskofta klar i alla fall, första färdiga plagget på nästan två månader, om den inte blir uppriven den med. Den här är en av de upprivna projekten, upptäckte att den blev alldeles för liten.

Ibland svänger livet fort, på sista tiden har det verkligen varit snabba kast, allt från djupaste sorg till otrolig glädje. Igår fick vi nyheter som fick mig att gråta av glädje men allra mest att bli så glad och lycklig för jag vet hur mycket och länge de har längtat. Dessutom ringde Lisa som var uppfödaren till lilla Chili som bara blev tolv dagar och sa att en annan köpare inte hämtat sin valp så var vi intresserade så var den vår. Gissa om vi var intresserade, nu sover en liten Elsa här intill mitt ben.

Idag skulle vi ha hämtat vår valp Chili men hon blev bara 12 dagar, så det känns lite sorgligt just nu. Det hade så behövts en liten ljusglimt här och nu. Vi letar dock vidare efter en liten hundkompis och hoppas på att den snart dyker upp.

Jag vet inte om vi någonsin kunnat sitta ute och fika så tidigt som i år, på lördagen fikade vi hela gänget i solen och på söndagen grillade Tomas, Erik och jag. Så härligt att våren kommit så tidigt, man känner sig genast mycket gladare när solen skiner. I helgen fick jag årets pelargon av Tomas också och nästan alla av mina sticklingar växer fint, underbart när pelargonsäsongen börjar igen. Tyvärr vaknar ett ganska stort habegär också, jag vill ha en otrolig massa vackra pelargoner, ibland är det tur att man inte har råd!

En vårtröja i jeans garn växer sakta, den ska ha samma urringning fram och bak med ett hålmönster runt om.

Ledig dag idag, ska försöka att bara vara idag, det har varit en tuff tid och det känns som att det är dags att ta vara på min tid. Inte ens att sticka har gått särskilt bra och då är det fara! Gör ett försök att lägga allt negativt bakom mig och låta det positiva få en chans. Försöka att låta sorgen och saknaden få ta sin tid och plats, det svåra är att acceptera men allt har sin tid.

Ett troll som är färdigt, med byxor och allt. Sen har jag en påse med kattmynta bollar på gång, det är mitt sätt att ta till vara restgarner och att kunna skänka lite till Ronnebys Hittekatter.

Idag har jag kommit långt på mitt fina virkade skogstroll, men glömde så klart fota honom när han var helt klar, det får komma en bild så småningom. Här saknas bara byxorna!

Vår bebis, här är hon bara 8 dagar gammal!